- Jag blev lussad av min granne : swedishproblems
- Tillslut eller till slot game
- Tillslut eller till salut les
Jag tar upp de självklara problemen om vädret och vi pratar om min renovering jag håller på med. Jag lägger självklart till att jag ska flytta inom kort. Jag får tillslut lussebullar och de går vidare. Att skriva detta gör mig smått skakig, jag är ändå dock ganska nöjd med min insats och framförallt glad att jag snart flyttar för att undvika mer småprat med en person man "känner".
Jag blev lussad av min granne : swedishproblems
Far förstod inte vad hon menade, men morfar förstod. Kvickt hade morfar sprungit till reservlagret och hämtat 2 syrgastuber med dykarmask kopplad till sig. De sprang alla tillbaka till bilen och körde in till staden där ringde de alla möjliga samtal de kunde komma på: ambulans/sjukhus (Jenna hade under bilturen intill staden när de kunnat ta av sig sina masker förklarat hur hon sett människor ligga livlösa intill sjön); instituionerna på universiteten som skickat dit dem; personer som varit där i forskningssammanhang sedan tidigare som kan ha haft värdefull information att dela med sig av. Den första person som min morfar försökte få kontakt med var en geolog som genomfört forskningsprojekt kring vulkanaktivitet på just den sjön. Den här sjön låg ovanpå en inaktiv vulkan och min morfar hade berättat för min far hur han i sitt bakhuvud hade en hypotes kring den 200 år gamla sägen om den utdöda lokalbefolkningen och sjön. Min morfar hade berättat för min far om något som heter liminiska utbrott.
De västerländska förnödenheterna började ta slut så det fanns ingen bättre tid att åka in till staden för att fira projektets avslut och bunkra upp på mat. De övernattade alltså i staden och när de efterföljande dag kommit tillbaka till stationen märkte de egentligen ingenting ovanligt. Det var när Jenna, amerikansk marinbiolog, hade kommit inspringande in till labbet där far och morfar höll till. I vanliga fall är de vana med att folk springer runt för varannan månad tror någon att de hittat något som skulle nå rubriker i populära vetenskapstidsskrifter. Men nu var det något alarmerande med hur hon rusade in i labbet. Hon hade fortfarande på sig sin dykardräkt men också sin dykarmask och syrgastub. Hon kunde inte säga något med sin mask på och med tanke på hur uppjagad hon var såg hon inte ut att vilja ta av sig den heller. I sin hast letade hon runt efter något. Hon fann tillslut ett pappersblad och penna och ritade snabbt som ögat upp molekylen för koldioxid och texten "30x 10 6 mI" utskrivet bredvid denna molekyl.
Ett liminiskt utbrott är koldioxid som släpps ut i sjöar från dess hypolimnion. Detta ligger under termoklinen (långt nere i sjön) och kan ske efter jordskred eller explosioner. Koldioxidet stiger upp och kan lägga sig som moln runt epicenter men kan också sprida sig distanser på flera kilometer. Om det är dalområden i närheten kan molnen fastna mellan dessa dalar. Något som det var här. Morfar hade tydligen inte vågat framföra den hypotesen för han tyckte den lät alldeles för galen men det var den enda rimliga förklaringen just nu. Det var av den anledningen han ville kontakta geologen - han ville få det bekräftat innan han nämnde något till de andra. Geologen hade tydligen dött av ålder, detta fick min morfar höra från hans fru som svarade i telefon. Det vara bara att fortsätta med ringandet. Folk de kontaktat kom redan samma kväll de ringt. Jenna hade fått tag på några som verkligen behövdes där. Hon hade ringt in ett organ vilka kallar sig för Assistans/insats-arbete vid Utländska Katastrofer (Office of Foreign Disaster Assistance).
Tillslut eller till slot game
Min far som var där avslutade historien med någonting som var märkvärdigt för situationen. Redan dagen efter var den amerikanska insatsbranchen vid utländska katastrofer påväg hem. För att vara ca 1500 (som de sagt) som dött så var allting uppstädat väldigt snabbt. Man får komma ihåg att det ändå är väldigt stora områden det rör sig om. Om inte det var konstigt så var det ännu mer märkvärdigt hur två amerikanska jetflygplan från deras flygvapen hade landat och haft flertal containrar inlastade i sig. Detta hade Jenna berättat för hon verkade som kontaktperson för denna insatsbranch och hade kommit in för att möta dem när de först kommit dit, för att sedan under bussfärden till staden briefa dem om allting de visste då och för att nu följa med hem till sitt hemland. Hon berättade det hon hade sett på flygplatsen när hon anlänt till sitt hem. De hade bråttom hem hade hon sagt till min far. Denna historia får mig alltid att tänka på vad som kan ha funnits i dessa containrar. Jag har en misstanke...
- Tillslut eller till salut les
- Tillslut eller till saut en parachute
- Tre vännerna och jerry anderson
- Tillslut eller till slot game
- Min fars tid i Kamerun - oförklarig händelse? : sweden
- Hjärngympa mig lite med motargument : svenskpolitik
- Vad aer adhd
- Fotboll på tv i dag 10
Tillslut eller till salut les
Det mest tidskrävande arbetet var egentligen interagerandet med lokalbefolkningen. Morfar som vid det här laget av historien varit där ett bra tag hade lärt sig tillräckligt om kulturen och språket för att på ett enkelt sätta kunna kommunicera och komma med frågor om allt möjligt egentligen: råd om trakten; ett annat perspektiv på växter, djur, träd, sjöar (nästan allting hade en historia bakom sig); ibland om de vill komma över på middag på deras station som tack för deras hjälp. Det var en sjö som det fanns en mysterisk sägen bakom. Lokalbefolkningen var väldigt rädd för sjön och sa att den bar med sig skrock för vad som "i framtiden väntade". Det hade i generationer talats om hur det en dag för ca 200 år sedan hade hittats massa boskap i närheten av sjön oförklarigt avlidna. Detta hade de sett som ett tecken från Gud och med det börjat se sjön som helig i den bemärkelsen att det var Guds sjö och människan ej fick bada i den. Detta hade de lärt sig av boskapet som druckit från det. Mer kunde morfar inte luska ut ur dem hade han sagt till min far.
När jag var liten brukade far berätta om sin tid i Afrika. Efter studenten hade han åkt ner till Afrika för att arbeta för min mors far som var stationerad långt inne i Kameruns djungeltropiker. Min morfar arbetade som biolog. De hade en forskningssation som -då under fars tid- blivit utsliten av alla omgångar biologer som kommit ner dit för att arbeta på sina projekt. Far var anställd som assistent till min morfar. Forskningsstationen låg inte långt från en sjö i den nordvästra provinsen av Kamerun. Det var i det området som stor del av projekten biologerna arbetade på pågick, berättade morfar genom min far. Ibland fick far följa med min mors far men oftast fick han sitta kvar på stationen för att gå igenom resultat från dagen innan. Det var mycket data att gå igenom. Data som gjorts när de mätt nivåer på olika kemiska egenskaper i sjöar och marker över tid. Hjälpa till med kartläggningen av ekosystem och nya arter var också en del av morfars jobb, här fanns det också jobb för far att göra.
Min far hade alltid haft inställningen att det måste finnas en naturlig förklaring till allt som sägs. Så sägenen var bara en sägen. Morfar däremot tyckte annorlunda. Trots att han var en biolog så utgjorde patos en stor del av hans karaktär. Han hade på senare år avvecklat den logiska delen han som färsk student anammat. Detta efter att ha arbetat till stor del i närheten av människor och insett dess betydelse för sina projekt. Den här sägen var egentligen inget som deras projekt berörde även om de labbade mycket i närheten av sjön och ibland hjälpt marinbiologer med utlåning av båt ut i sjön. Det intressanta som min far berättade var hur en dag en hel lokalbefolkning och boskap dött ut (detta i nutid under tiden som detta återberättas från och inte om det som sägs ha hänt för 200 år sedan). Över tusen man och kvinnor, minst lika mycket boskap berättade min far för mig hade dött. De hade -innan det här hände- blivit klara med ett projekt och lämnat in förknippad rapport till handledare.
Detta organ hade skickat ett flerdisciplinärt team som skulle biträda den Kamerunska regeringen med deras arbete vid den här situationen. Det var två rättsläkare därifrån som väldigt snabbt kunde konstatera och bekräfta teorin om koldioxidmoln som spridit sig från sjön. Detta från obduktionen där de avlidna visat symptom på kvävning. 161 människor överlevde och det utgjorde endast 16%. Morfar hade tillsammans med rättsläkarna besökt de överlevande och han hade berättat för min far hur förfärad han var efter det besöket. Enligt hur morfar återberättat till min far så hade många av dessa överlevare förlorat sin talförmåga. Läkarna hade sagt att det var en konsekvens av den höga halten koldioxid som lämnat skador på hjärnan. Det var inte alla det var såhär för men de som inte hade förlorat talförmågan gick det inte ens att prata med. Några var i katatoniska stater medans andra hade blivit schizofrena (och schizofreni och vissa andra mentala ohälsor är något som är gängse i västerländska länder).